Innebandy minskar stressen för asylsökande

När vardagen är tung kan det vara viktigt att koppla bort verkligheten och göra något helt annat. Fråga bara spelarna i halländska Spenshult. De har, genom Hallands IBF:s stora integrationsprojekt, fått något nytt att tänka på.
- Det kan hjälpa oss att minska stressen, säger Mohammad Essa Mohseni. 

Spenshult i Halland är Sveriges tredje största migrationsboende. Här bor ungefär 600 personer. Men vardagen är allt annat än lätt för många. De väntar på besked från Migrationsverket, och den senaste tiden har många fått avslag på sin asylansökan.

Därför kom Hallands Innebandyförbunds omfattande integrationsprojekt som en avlastande aktivitet i fleras liv.

- Jag vill tacka innebandyförbundet för att de skaffade aktiviteten till oss. Det kan hjälpa oss att minska stressen. Många personer här har fått avslag från Migrationsverket. Alla här är stressade, säger Mohammad Essa Mohseni, som bor på Spenshult.

Idén till projektet kom när Hallands styrelse fattade ett beslut i april förra året att starta upp något slags integrationsprojekt. Styrelsen förankrade beslutet med föreningarna i distriktet i samband med en ordförandekonferens, och sedan tog det fart.

Först skapades en gedigen projektplan, och efter det tog man kontakt med boendet i Spenshult. Hallands IBF, SISU och Hallands Idrottsförbund åkte dit och presenterade svensk idrott och innebandy specifikt. Sedan fyllde man två bussar till Varberg och lät de asylsökande titta på Warberg IC:s dam- och herrlag.

- Sedan började vi träna på en liten konstgräsplan på Spenshult. När det blev lite kallt fick vi flytta in, berättar projektansvariga Cecilia Andersson.

En gång i veckan, sedan november, har 15-20 stycken spelat innebandy i en närliggande hall.

- De flesta är afghaner. De bor på Spenshult, men har fått avslag på sin asylansökan. Vi hjälper dem att få lite tankeverksamhet på annat än processen de ligger i just nu, säger Andersson.

För att finansiera projektet ansökte Hallands IBF om TIA-medel (tidiga insatser för asylsökande) från Länsstyrelsen. Med sin omfattande projektplan fick de sedan beviljat sin ansökan gällande ökade kostnader under projektets löptid på nio månader.

- Målet är att spelarna ska fortsätta spela innebandy, oavsett var de hamnar i framtiden, om de får åka hem eller stanna i Sverige. Det här ska vara en ingång till en förening, eller något nytt att syssla med när de kommer hem, säger Andersson.

Glädjen märks väl på spelarna när de är på plats i hallen. De jublar högt vid varje mål, skrattar med varandra och gör high fives.

- När vi kommer hit är det en väldigt skön känsla. I vårt hemland spelar vi inte innebandy. När vi började här var det jättebra känslor, säger Armin Puhish.

- Jag tror att det är skönt att komma ifrån boendet en stund. De får tänka på något annat än att sitta och vänta på att få åka till ett land de inte vill komma till. De får ha lite roligt och skratta och glömma allt som händer utanför en liten stund, säger Andersson och fortsätter:

- Det är jättekul att se den glädjen som de här killarna visar. De är otroligt tacksamma och vi får jättemycket positiv respons. Det är många timmar som vi lägger, men det är värt det.

short_text    Skrivet av Anton Rosenblad 28 februari 2018